Hornsärv är en klassisk akvarieväxt, den kan växa brutalt fort, den renar vattnet bra, och ställer mycket måttliga krav på belysningen. Det sägs att den bekämpar alger biokemiskt, en sak som jag inte brytt mig att kontrollera närmre, rent praktiskt är det uppenbart att den inte bara minskar risken för att få alger, den underlättar även att bli av med alger, särskilt svävalger, så kallat grönt vatten brukar hornsärv hjälpa mot. Om det är för att den biokemiskt bekämpar algerna eller om den konkurrerar ut algerna genom att ta ljuset och näringen för algerna är av mindre praktisk betydelse.

Strukturen på hornsärven tillsammans med dess förmåga att rena vatten effektivt gör den ypperlig i akvarier med yngel, dels kan yngel gömma sig i hornsärven, och att den renar vattnet bra gör att man kan mata ynglen ordenligt utan att behöva vara lika orolig för vattenkvaliteten.

Förutom nyss nämnda egenskaper kan hornsärv bli rätt snygg, alltihopa kanske låter för bra för att vara sant, men arten har nackdelar också. Hornsärv får inga riktiga rötter, man kan ”plantera” den, stoppa ner den del där rötterna ”borde ha suttit”, i gruset, eller binda fast den på något, men den växer nästan aldrig fast, och det kan vara lite svårt att få hornsärv att sitta kvar ens för stunden, med tiden lossnar den oavsett. Dessutom växer den upp till vattenytan ganska snabbt, så om man inte vill att den ska nå ytan får man antingen kapa den ofta, eller välja en annan art.

Hornsärvens stora akilleshälar är nog ändå transport/flytt och näringsfattigt vatten. En kombination, alltså flytt till ett näringsfattigt akvarium leder mycket ofta till att den tappar nästan alla ”blad”, särskilt om det dessutom är ett extra varmt akvarium man flyttar den till. Nästan alla akvarister ger då upp arten och kastar bort den, men normalt sett brukar hornsärven spara några ”bladknoppar” i spetsen, och börja växa igen efter ett tag. Så med lite tålamod kan man normalt sett få igång den, och sen har man tillgång till en av de mest användbara akvarieväxter som finns.